Intervju: Dawit

november 22, 2020

Intervju: Dawit

Dawit, 38 år, från Eritrea

När kom du till Sverige?

2017

Hur ser din boende- och livssituation ut idag?

Jag bor med 5 personer i ett gruppboende. En migrationslägenhet. Vi har varsitt sovrum men delar toalett och kök. Sedan 4 månader tillbaka arbetar jag med att riva gamla lägenheter.

Vilka språk talar du?

Jag talar tigrinja, engelska och lite svenska. Jag studerar SFI, kurs D.

Hur kom du till Sverige och Sundbyberg?

Från Eritrea tog jag mig till Sudan, på vägen blev jag fängslad av eritreanska soldater. I 6 månader var jag i fängelset. Jag blev torterad. Väl i Sudan fick jag operera mig. Sedan tog jag mig genom Sahara till Libyen. På väg till Libyen blev vi beskjutna när vi åkte bil. Det var gerillan. Vi blev tillfångatagna av gerillan och fängslades. Jag var i fängelset i ungefär ett år(2016-2017). Därefter åkte vi över Medelhavet till Italien. Det var 750 personer i båten. De olika båtägarna som fraktade flyktingar krigade med varandra. Genom kvot blev jag placerad i Sverige. Jag ville inte hamna i Sverige egentligen, men det bestämdes över mitt huvud eftersom att jag har en bror här som kom hit 2014. Först hamnade jag i Boden, sedan kom jag till Luleå och sedan blev jag hämtad av Sundbybergs Kommun.

Vilka svårigheter mötte du i ditt hemland?

Det finns inget liv i Eritrea. Bara militärtjänst. Det var därför jag flydde.

Hur ser det ut för dig att få bostad och vad händer om du blir vräkt?

Jag har ingen aning om hur man hittar en lägenhet. Jag har ingenting jag kan göra om jag blir vräkt. I Sverige kan man inte bo utan lägenhet, det hade jag kunnat i Eritrea. Jag kommer få bo på tunnelbanestationer. Jag hamnar på gatan.

Hur känner du inför din situation? Är du orolig?

Jag är extremt stressad. Jag ser ingen lösning i framtiden. Jag kan inte språket här. Jag kan inte systemet. Jag vet inte hur man hittar jobb eller lägenhet. Pandemin gör allting värre. Jag skulle behöva psykiatrisk hjälp och stöd på grund av allt jag har varit med om. Men jag kan inte få någon hjälp. Stressen jag lever med gör det omöjligt att studera.

Har du familj/vänner eller annat stöd som kan hjälpa dig här i Sverige?

Jag har en bror här i Stockholm, han är inneboende hos vänner och kan inte hjälpa mig. Jag har inga andra vänner eller familj. Den enda hjälp jag får är från min handläggare.

Dawit visar mig en del bilder han har tagit med sin mobil under resan från Eritrea till Sverige. Bilderna visar några av de fruktansvärda situationer han har varit i. Han samtycker till att jag får publicera dem.