Intervju: Awet

Awet, 23 år, från Eritrea

När kom du till Sverige?

I oktober 2017

Vilka språk talar du och hur bra är du på svenska?

Jag talar tigrinja och lite svenska, skulle säga att jag är sådär på svenska. Just nu läser jag SFI kurs D.

Hur kom du till Sverige och Sundbyberg? 

Vi tog oss genom Sahara till Libyen. På vägen dit var det många av mina vänner som dog. Jag spenderade 5 månader i Libyen och sedan gick färden över Medelhavet till Italien. Jag var i Italien i 3 månader och sedan skickades jag till Sverige som kvotflykting. Först kom jag till Gävle, sedan skickades jag till Åre. Därifrån blev jag hämtad av Sundbyberg Kommun, de erbjöd mig bostad och sa att jag skulle kunna få jobb där. Väl framme blev det tydligt att det inte var särskilt lätt att få arbete. 

Vilka svårigheter mötte du i ditt hemland?

Livet i Eritrea var svårt. Att leva ett normalt ungdomsliv går inte. Man fick inte studera utan blev tvingad till militärtjänst. Jag var tvungen att fly landet för att undvika det. Jag kom till Sverige med ett hopp om ett bättre liv men mitt liv blir bara värre. Jag kan inte slappna av här eftersom att jag håller på att bli vräkt. Jag trodde att jag skulle få ett bra liv här i Sverige men svårigheten att få en bostad här sätter stopp för det. 

Hur ser det ut för dig att skaffa en bostad här i Sverige? 

Det är väldigt svårt.

Varför?

Vi som kommer hit som flyktingar kan inte språket, vi kan inte kulturen. Hur ska man med de förutsättningarna kunna skaffa sig en bostad. Bostaden jag fick av Sundbybergs Kommun fick jag bo i under två år, sedan förväntas jag kunna skaffa en egen bostad. Två år är väldigt kort tid att lyckas med det på, särskilt som nyanländ. Även ungdomar i min ålder som är födda i Sverige har svårt att hitta en bostad. 

Vad kommer hända med dig om du blir vräkt?

Jag har ingenstans att vända mig. Var ska jag bo om jag blir vräkt? Jag kommer hamna på gatan. 

Hur känner du inför din situation? Är du orolig?

Jag är mycket orolig. Jag lever mitt värsta liv just nu. Jag trodde att saker skulle bli bättre när jag flydde från Eritrea och kom till Sverige. Istället blir min situation bara värre och värre för varje dag. Den rådande pandemin gör det dessutom ännu värre, det blir svårt att komma i kontakt med nya människor som kan hjälpa mig. 

Vissa politiker menar att du “tränger dig före i kön” om du skulle få en bostad. Hur känner du inför det argumentet?

Det var inte jag som valde att komma till Stockholm eller Sundbyberg. Det var de som hämtade mig. Att få en bostad genom bostadskön i Sundbyberg tar 7 år. Hur ska en person som inte varit länge i Sverige kunna få en bostad. Varför hämtade de hit mig från första början istället för att låta mig bo kvar i Åre? Kommunen borde ta sitt ansvar. Det är många ungdomar som drabbas på det här sättet, inte bara jag. Vi har inte begärt att få flytta till Stockholm utan vi blev lovade bostad och arbete. 

Har du familj/vänner eller annat stöd som kan hjälpa dig här i Sverige?

Jag har ingen. Det finns ingen som hjälper mig. Arbetsförmedlingen hjälper till med tolk, men annars får jag ingen hjälp.