Intervju: Abenat

Abenat, 45 år, från Eritrea

När kom du till Sverige?

Jag kom hit 2015.


Vilka språk talar du?

Tigrinja, amhariska, tigre och lite svenska och lite engelska. Jag studerar SFI kurs C. 


Hur kom du till Sverige och Sundbyberg?

Resan till Sverige var mycket svår. Från Eritrea tog jag mig till Sudan, därifrån via Sahara till Libyen och sedan över Medelhavet till Italien. Vi hade knappt någon mat. I Libyen var det särskilt svårt. Man bodde i en container och toaletten var i samma rum som man sov i. Vi hade ingen möjlighet att upprätthålla vår hygien, det fanns ingen dusch. 


I Sverige kom jag först till Malmö och där sökte jag asyl. Efter 1,5 år fick jag uppehållstillstånd. Sedan blev jag placerad i Norrköping och där bodde jag i två år. Därefter blev jag hämtad av Sundbybergs kommun och de erbjöd mig bostad. Ett tag bodde jag med två andra kvinnor i en etta för 10 000 kr/månaden. Vi kände inte varandra sedan innan, den ena var från Bollnäs och den andra från Umeå. Det hela var bara rena affärer. Kommunen hade sålt lägenheten till någon som i sin tur hyrde ut till oss och tog hutlösa priser. De tjänade pengar på oss. Vi hade fått höra att lägenheten skulle kosta oss 1800 kr var men istället blev det nästan det dubbla. Jag fick etableringsersättning på ca 4000 kr/månaden men efter hyra och SL-kort hade jag ingenting kvar att leva på. Efter sex månader blev jag placerad i en etta i Hallonbergen och där fick jag bo i 1,5 år. I Januari i år blev jag vräkt men jag har inte lämnat lägenheten. I och med vräkningen avslutade kommunen avtalet men jag betalar fortfarande hyra. Trots att jag inte får någon faktura. Vem är det som får mina pengar? Är hyran svart? 


Vilka svårigheter mötte du i ditt hemland?

Min man var fängslad i Eritrea av politiska skäl så därför kunde jag inte leva där. Han fängslades 2013 och jag har inte träffat honom sedan dess. Vi har två barn tillsammans, de bor kvar i Eritrea, hos familjen. Vi har kontakt via telefon, jag skulle vilja ta hit dem men det går inte på grund av min bostadssituation. Jag kan inte heller åka tillbaka på grund av situationen där. Mitt liv där var helt annorlunda än i Sverige. Jag hade flera olika jobb, jag var till exempel lärare. Jag hade det bra. Det var bara politiken i landet som tvingade mig att lämna. 


Hur ser det ut för dig att få bostad?

Det är väldigt svårt att få en bostad utan jobb. Och det är väldigt svårt att få jobb som nyanländ. Det vet kommunen, ändå hämtade de hit oss. Varför ger inte kommunen oss jobb? Jag vill inte gå på bidrag, jag vill arbeta och leva ett normalt liv. 


Vad kommer hända med dig om du blir vräkt?

Jag vet inte vad som kommer hända om jag blir vräkt. Kanske får jag sova på en tunnelbanestation. Jag kan fråga kommunen om jag får sova på deras kontor (Säger hon skämtsamt). Den krassa verkligheten är att jag mest troligt blir hemlös om jag blir vräkt.


Hur känner du inför din situation? Är du orolig?

Jag är väldigt oroad inför min situation och inför framtiden. Att åka tillbaka till Eritrea är inte en möjlighet av politiska skäl. Detta vet politikerna om. Där skulle jag möta förföljelse. Jag lämnade mitt hemland och mina barn för att komma till ett främmande land som skulle erbjuda mig en bättre framtid. Men så ser det inte ut att bli. 


Vissa politiker menar att du “tränger dig före i kön” om du skulle få en bostad. Hur känner du inför det argumentet?

Det finns ingen som får lägenhet utanför kön till att börja med. Sedan är det de som har hämtat hit oss. Det är inte vi som kommit till Sundbyberg, det är kommunen som har hämtat hit oss. Vi vet inte varför de hämtade hit oss. Vi bad inte om att komma hit. De sa inte hur länge vi skulle få bo i Sundbyberg, de sa bara att vi skulle få en lägenhet i Sundbyberg. Jag trivdes innan i Norrköping. De hämtade hit oss med löften om jobb och lägenhet. 


Har du familj/vänner eller annat stöd som kan hjälpa dig här i Sverige?

Jag har ingen här i Sverige. Jag kom till Sverige för få hjälp av staten men jag får inte hjälp av någon. 


Kommentarer

Populära inlägg