Berättelse: Mhretab

Mhretab, 29 år. Vräkningshotad.

Jag är i domstol nu mot Sundbybergs kommun. Jag har inget val, kommunen bestämmer allt. Jag blev arg och ledsen när jag fick veta om att jag skulle vräkas, men det är inte jag som bestämmer. 


Jag kom från Eritrea 2018. Det var en svår resa till Sverige som kostade totalt 7000 dollar. Jag hade ett bra liv i Eritrea, men problemet var militärtjänsten. Jag var tvungen att fly till Sverige. När jag kom fram var jag sjuk i hepatit C som jag fått under flykten. Jag mådde jättedåligt när jag fick reda på att jag blivit sjuk.


När jag kom till Sverige bodde jag först i Haparanda i 3 månader. När jag flyttade till Sundbyberg fick jag bo ett åt i en lägenhet innan de flyttade mig till en ny. Nu bor jag med 5 andra personer. Vi delat på en toalett och ett kök, men har varsitt sovrum. Vi har bara ett kylskåp och platsen räcker inte till alla. Ibland när vi köper mat får den inte plats. Så har jag bott i 1 år och 4 månader nu. Jag bor gärna kvar i mitt rum ändå, jag behöver inte flytta. Jag blir hemlös om jag måste flytta. 


Jag hat inget jobb nu, och jag har svårt att betala hyran eftersom Socialen inte vill hjälpa. I fyra månader fick jag betala hyran själv med pengar från Arbetsförmedlingen och fick hjälp av kompisar med maten. Ort Till Ort hjälpte mig med att prata med Socialen om att jag inte kan leva så här, och då fick jag äntligen hjälp med hyran. 


Nu under Corona-tider är det svårt att hitta ett jobb. Jag hittar ingen ny lägenhet, så jag måste få bo kvar tills jag hittar en annan. Det finns många eritreaner som blivit hemlösa i Rinkeby, Kista och så vidare. De går inte i skolan, de har inget jobb och staten hjälper dem inte. Vi vill bara ha ett boende som vi kan leva i och inget annat. Om politikerna i kommunen ville hjälpa oss så hade de gjort det. Allt ligger i deras händer. Jag önskar verkligen att man ändrade på reglerna. 


Bild på berättaren.

Kommentarer

Populära inlägg